FÅRSKÖTSEL

Jag har alltid trott att jag måste bo nära jobbet för att kunna vara där så mycket som möjligt och har därför alltid bott i sta´n. Jag har även velat ha husdjur men inte kunnat därför att jag jobbat mycket. När min pensionering började närma sig skaffade jag ändå djur till mitt barnbarn, vars mamma är allergisk. Det började med kanin, efter några år skaffade jag hund (åt barnbarnet) och ännu senare häst.
När jag kommit så långt att jag bara jobbade två dagar i veckan flyttade jag ut på landet.

Jag har alltid drömt om att ha får. Jag har nu "gått i lära" här i Ramsberg hos en kvinna som har får och behöver ersättare ibland, varför hon gärna lär mig. Efter något år skaffade jag två tackor, som jag hade hos henne, tillsammans med hennes får. Då kom jag också på att jag faktiskt kunde lära mig valla så jag köpte en vallhundsvalp, Working Kelpie, som jag gått på kurs med för att vi skall lära oss valla..

Jag har nog haft många felaktiga föreställningar, inte bara att jag trodde det var lätt att valla, jag trodde också att får nästan skötte sig själva. De är visserligen relativt lättskötta men eftersom jag är en sådan person, som "vill göra saker och ting ordentligt" och lära mig hur man gör så har jag, tillsammans med min "mentor", gått en massa kurser om fårskötsel. Därmed har jag förstått att skall man vara seriös så fordrar även får en massa arbete om man vill sköta dem ordentligt. På Internet kan man hitta mycket information om fårskötsel.

http://www.faravelsforbundet.com/ ;http://www.lammproducenterna.org/ ; http://www.allmogefar.se/
På Fåravelsförbundets och lammproducenternas hemsida kan man läsa om det mesta som har med fårskötsel att göra och den andra adressen handlar om en gammal svensk fårras, som jag har blivit intresserad av och som man arbetar för att bevara. Jag köpte fem tackor av rasen Åsenfår, (tidigare Skogsfår) som hör till allmogefåren. Min tanke var att jag skulle använda dem till att träna vallning på och, när Tassa och jag har lärt oss valla, kanske börja avla på dem. Allmogefåren är mindre och snabbare än t ex Gotlandsfåren och lämpliga för vallträning för nybörjare. Jag har haft en bagge av Åsenfår, Elvis, och två Gotlandstackor har varit borta på betäckning. Nu har det kommit 19 lamm och Elvis är såld till en annan Åsenfårägare. I höst köper jag en ny bagge så det blir lamm även nästa vår.

Nedan några bilder från lammens första dag ute i hagen, våren 2008. De minsta var bara några dagar gamla men mammorna tog väl hand om sina lamm, stannade och väntade på dem, ropade på dem och höll väldigt noga reda på dem.

         

Jag tror att de flesta fortfarande låter sina får lamma på våren, omkring april månad. Lamningen är en arbetsam period, men rolig. Man måste se till tackorna och finnas till hands om det behövs. För det mesta klarar tackorna lamningen själva men ibland kan lammen ligga fel, ungtackorna som lammar första gången, kan behöva lite hjälp och ibland behöver man också hjälpa lammen så de kommer igång och äter. Om tackan får fler än två lamm kan det bli problem, något lamm kan behöva matas till. Även tackan kan behöva lite omsorg, att man ser till att hon äter, att efterbörden kommer ut o s v. Mina får, 11 tackor, fick tillsammans 19 lamm i år, 2008. Jag hade en bagge av Åsenfår till Åsentackorna och ungtackorna av Gotlandsfår. Det var bra för dem med en Åsenbagge, som inte är så stor och deras lamm blev korsning mellan Gotlands- och Åsenfår. De Gotlandstackor, som lammat tidigare var borta på andra ställen och blev betäckta av Gotlandsbagge. Lamningen gick mycket bra, inga problem alls. Eftersom det var så många ungtackor var det flera som bara fick ett lamm.

När lamningen är klar och lammen lärt sig äta själva och det finns tillräckligt med gräs att äta, är det dags att släppa fåren på sommarbete. Man skiljer lammen från tackorna längre fram, när de slutat att dia. Tacklammen kan gå något längre med sina mammor.

Det finns en del litteratur om fårskötsel. Mest känd är "fårägarens handbok": Får av Erik Sjödin. Den har funnits länge och har just utkommit i en ny omarbetad upplaga. En annan, lite enklare bok är Fårboken av Anders Jansson och Nina Östman, den är faktiskt riktigt bra. Den är inte lika detaljrik som boken Får men allt som man behöver veta, som fårägare, finns med. Den är dessutom lättläst och välskriven.

På den vänstra bilden nedan syns några Åsenfår. Den är tagen hemma hos Ewa när vi var där för att se på fåren jag skulle köpa men även pröva att valla dem för att se om Tassa och jag verkligen skulle klara av dem. Jag tyckte det gick riktigt bra. Det är Ewa, som har tagit bilden. I mitten är en bild på mina åsenfår när de var nyklippta våren 2007 medan de fortfarande bodde kvar hos Britt. De blev väldigt fina när de blev av med sin tjocka päls tycker jag. Bilden nedan till höger har Ewa tagit, den föreställer en av hennes tackor med lamm.

2006-05-25 Mona Westerlund  m.westerlund@telia.com  http://web.telia.com/~u58115484 Senast uppdaterad 2008-05-18