MOSES´ SIDA

Moses är född den 22 okt 1999. Hans mamma är Labrador och hans pappa "Flatte" och Moses är nog frukten av en s k tjuvparning. Många tycker att han ser ut som en äkta Curley Coated Retriever, han har nämligen lockig päls. Information om Labrador Retriever finns HÄR  och om Flat Coated Retriever HÄR. Moses kom till mig som "omplaceringshund" när han var 8 månader. Mitt barnbarn Linn kom hem till mig med honom och berättade att "det är en hund utanför som vill träffa dig, mormor". Mamman till en av Linns kompisar hade köpt honom till sina föräldrar, som upptäckte att de inte orkade med honom, varför mamman tagit tillbaka honom men ville sälja honom eftersom de redan hade en hund. Jag var ganska ovillig till att börja med, hunden var liten och mager men verkade snäll. Både Linn och kompisen ojade sig över "hur mycket hunden tyckte om mig" och "kände sig trygg med mig" och fastän jag insåg deras manipulerande så gav jag med mig och bestämde mig för att köpa honom. Det har jag aldrig ångrat.

Här nedan är Moses tillsammans med sin favorit bland hästägarna i stallet där Linn hade sin häst. Han heter Alex, håll ögonen öppna efter honom han kan bli en berömd ryttare en dag.

                                                                     

 

 

 

 

 

 

Moses är den finaste och bästa vän man kan tänka sig. Han är oerhört vänlig, lugn och fin. Enda gången han blir arg är när han möter en annan hanhund. Människor älskar han. Han tycker mycket om när man kelar med honom. Han är mycket fäst vid sin matte. Han har alltid varit med mig. Första året hos mig var han hos en dagmatte, en jättesnäll och fin ung kvinna, som var arbetslös och som hade honom tre dagar i veckan när jag arbetade. En dag var han med mig på jobbet och en dag i veckan var jag ledig. Så småningom började han vara med mig på jobbet varje dag. Jag gick ner i tjänstgöring allt eftersom jag blev äldre. Detta har gjort att det inte blivit av att träna honom att vara ensam. När han var 4,5 år flyttade vi till Ramsberg och som ny i byn hade jag ingen som kunde ha honom när han inte kunde vara med mig så blev jag tvungen att börja träna honom att vara ensam. Det går bra, han förstör ingenting men det märks på honom att han inte tycker om det, inte ens nu när han har sällskap av Tassa.

Eftersom Moses är så lugn och aldrig gör något ofog så händer det inte så ofta att jag säger ifrån åt honom. Han gör det han skall, han går lite bakom mig när vi är på promenad utmed vägen, han stannar och nosar ibland men kommer sedan. Man kan egentligen inte säga att han är jättelydig, när jag kallar in honom så kommer han ju men i sin egen takt. Säger jag till honom att sitta eller ligga så gör han det också men det går sakta. Han ser ut som om han vill säga att han gör vad jag ber honom, inte för att jag säger det utan för att han själv vill. Så´n är Moses.

Här är han vid strandpromenaden i vår by.   Här solar han sig....vill väl bli brun.
 

De flesta, som träffar Moses blir förtjusta i honom, han har fått många beundrare i sitt liv.

2006-05-25 Mona Westerlund  m.westerlund@telia.com   http://mosetass.se Senast uppdaterad 2009-12-18