Hundarna Moses och Tassa, katterna Nemo och Titus samt fåren

Min tanke var från början att denna sida skulle handla enbart om mina hundar. Så småningom har det tillkommit flera djur, som jag också vill skriva om.

1. Moses är en blandrashane, Labrador Retriever/Flat Coated Retriever. Han är född i oktober 1999. Han kom till mig som omplaceringshund. Moses är en cool vovve, han är väldigt snäll, lugn och trevlig. Jag kan inte påstå att han är särskilt lydig längre. Han har varit det men nu, när han blivit äldre och är så lugn och fin så behöver jag inte ge honom kommandon så ofta.

Han kommer förstås på inkallning - men i sin egen takt. Han visar att: "Jag kommer till dig därför att jag själv vill det, inte för att Du ropar på mig". När vi går på promenad går han i sin egen takt. Vill han stanna och lukta på en kissfläck så gör han det och luktar tills han är klar. Han vill gärna hälsa på alla och han älskar alla människor och djur, med undantag för andra hanhundar.

Vi bor i ett litet samhälle i Bergslagen, Ramsberg. Jag köpte ett hus där 2004, som jag till en början använde som fritidshus. När jag började arbeta mindre var jag där alltmer ofta och i mars 2005 flyttade jag och Moses dit för gott. Den 7 april hämtade vi Tassa. Hon blåste nytt liv i vår tillvaro, som var ganska lugn och rofylld tidigare.

2. Tassa är en tik av rasen Australien Stockdog/Working Kelpie. Hon är en kul vovve. Working Kelpie är en vallhundsras och Tassa är superpigg, intensiv, snabb, uthållig och även hon älskar alla, både människor, andra hundar och framför allt får. Hon skakar hel när hon ser ett får.

Hon håller på och utbildar sig till vallhund, det går snabbare för henne än för hennes matte. Jag hade ingen aning om att vallning var svårt. Jag trodde att det kanske tog lite tid för HUNDEN att lära sig men jag var säker på att föraren bara stod där och gav order till hunden, inget konstigt med det.

Så var det nu inte, Tassa kan mycket mer än jag, hon har det i generna, det har inte jag så vi fortsätter gå kurs. Kanske om några år, att vi kan börja säga att vi kan. Tassa är visserligen Godkänd Vallhund nu, vilket är ett stort steg framåt men det betyder inte att man kan allt utan vi fortsätter utbilda oss. Tassa är lika intensiv när hon hälsar på människor som när hon vallar får. Det innebär att hon oftast hoppar upp för att kunna slicka den hon hälsar på, i ansiktet. Alla förstår inte att det är kärlek som yttrar sig så våldsamt. Moses och Tassa har varsin sida där Du kan läsa mer om dem.

3.  Katten Nemo kom till mig som omplacering när hans matte skulle flytta. Nemo är född i april 2006. Litet senare kom Titus, som inte trivdes i Örebro. Titus är född 22 juli 2003.

4.  Så småningom har fåren tillkommit, jag har Gotlandsfår och Åsenfår. Det sistnämnda är en gammal svensk, utrotningshotad ras.

Vi trivs bra i vår by, som är ett underbart vackert samhälle. Det är gammal bergsmansbygd, det finns mycket spår av bergshanteringen, som nog gav bygden ett stort välstånd. Människorna där är trevliga och vänliga och vi kände oss välkomna från första början. Här nedanför syns några bilder på mitt hus.

För mig är mina svarta hundar något, som istället för att betyda "depression" kan hålla eventuella depressioner borta. Jag kan ändå i viss mån förstå att man använder uttrycket "Svarta hundar" för något negativt som depression. Många är rädda för hundar och hundar kan verkligen se farliga ut. Den svarta färgen är dessutom provocerande även för andra hundar, inte bara för människor. Mina svarta hundar betyder mycket för mig - och bara positivt. Men även mina övriga djur betyder mycket för mig. Att leva med djur och i en fin miljö på landsbygden är en "lisa för själen".

Sidan fungerar bäst med upplösning 1024 x 768 bildpunkter

2006-05-25 Mona Westerlund  m.westerlund@telia.com    http://mosetass.se    Senast uppdaterad 2009-12-23